...på att det kommer krävas en igångsättning för att locka ut lilla pyret ur magens trygga vrå. Känns inte jätte kul direkt, men vad gör man? Den där pirriga känslan jag hade på den planerade BF-dagen börjar långsamt gå över till likgiltighet. Känns som att det aldrig kommer att sätta igång. Var pirrig varje kväll tills för några dagar sedan när det var läggdags. Kommer det att hända något inatt må tro? Nu känns det mer som att jaja, det lär ju inte hända något inatt heller... Är upp på toaletten ett par gånger under natten, konstaterar att jag inte känner av någon tillstymmelse till värkar. Vaknar sedan på morgonen för att konstatera att nä, inget hände inatt heller... Det jobbigaste är att min kropp verkar ha fått nog. Beror väl på att hon ligger fixerad nu också & väldigt långt ner. Har jätte ont i ländryggen & ljumskarna. Någon nerv ligger i kläm så ena benet domnar bort ibland. Kan knappt gå då... Så var man osmidig förr är det ännu värre nu om jag säger så... Men nu har jag förlikat mig med tanken på att det nog blir en igångsättning nästa vecka. Låter ju inte så vidare lockande dock när man läser om det...
Så här går en igångsättning till!
När du kommer in till förlossningen tar en barnmorska och ibland tillsammans med en undersköterska emot dig. Barnmorskan undersöker hur barnet ligger i livmodern, kontrollerar fostrets hjärtljud med en så kallad CTG-apparat och de mäter ditt blodtryck och din puls. Därefter undersöker läkaren livmoderhalsen för att se hur mogen den är. Utifrån dessa kontroller och din hälsa beslutar läkaren om hur förlossningen ska sättas i gång.
Hur lång tid tar det?
Kvinnor reagerar olika på de olika metoderna. Det går aldrig i förväg att veta hur lång tid din förlossning kommer att ta. Ibland kan det dröja upp till två dygn från det att man inlett igångsättningen tills dess att förlossningen startar. För förstföderskor tar förlossningen ofta längre tid än för omföderskor, oavsett om man blivit igångsatt eller inte.
Olika metoder!
De olika metoderna används utifrån varje kvinnas individuella situation. Ofta behöver man kombinera de olika metoderna.
Svepa hinnor!
Barnmorskan lossar med fingrarna hinnsäcken som barnet ligger i från livmoderväggens nedre del. När man sveper hinnor kan förlossningshormonerna komma i gång.
Ta hål på fosterhinnorna!
En annan metod för att sätta i gång en förlossning är att ta hål på fosterhinnorna. Hålet görs antingen med ett instrument eller med ett finger. Fostervattnet rinner ut och barnets huvud sjunker ned och pressar mot livmoderhalsen. Det gör att värkarna sätter i gång precis som när vattnet gått på naturlig väg. Det varierar hur lång tid det tar från det att hinnorna spräckts tills dess att värkarna kommer i gång. Ibland behöver man komplettera med värkstimulerande dropp. Den här metoden gör ofta att sammandragningarna blir häftigare.
Hormondropp!
Värkstimulerande dropp ges om livmoderhalsen är mogen. Droppet innehåller hormonet oxytocin och ges intravenöst, det vill säga direkt in i en blodåder. Dropp kan även ges när förlossningen och värkarna har satt i gång men värkarbetet inte är tillräckligt effektivt eller har avstannat på grund av trötthet eller smärtlindring. Det används även vid förlossningar som satt i gång helt av sig själva men där värkarbetet avstannat.
Ballongmetoden!
Ballongmetoden innebär att man för in en kateter – en mjuk plastslang – med en specialballong fäst i ena änden genom livmoderhalsen och upp i livmodern. Sedan fylls ballongen med koksaltlösning. Ballongen trycker mot livmodermunnen vilket får en påverkan på de hormoner som hjälper till att starta förlossningen. Barnmorskan snurrar på slangen var trettionde minut och får på så sätt värkarna att starta och modermunnen att öppna sig. Slangen ramlar ofta ut av sig själv när modermunnen öppnat sig 3-4 centimeter, i annat fall tar man ut den. Därefter tar man hål på fosterhinnorna för att få i gång värkarbetet. Ofta ger man också ett värkstimulerande dropp.
Prostaglandingel!
Om livmoderhalsen är omogen får du ett gel med hormonet prostaglandin som förs upp i slidan. Det fungerar så att livmoderhalsen mognar. Vanligtvis fortsätter man sedan med ett hormonstimulerande dropp. Därefter kan förlossningen fortsätta på vanligt sätt.
Nackdelar med igångsättning!
Förlossningen kan ta längre tid om du blivit igångsatt. Det är svårt att ställa in mängden hormoner och om den inte blir lagom kan livmodern dra ihop sig i så kallade pinvärkar, som inte leder förlossningen framåt. Värkarna kan också bli för häftiga och täta så att kvinnan inte får någon paus i värkarbetet. Det kan i sin tur göra att syretillförseln till barnet blir sämre. Varje kvinna är dessutom unik och reagerar olika på hormoner.
Ibland kan komplikationer som uppstår i samband med en igångsättning leda till att man måste göra ett akut kejsarsnitt. Det är vanligare med akut kejsarsnitt vid igångsättning än när kroppen själv sätter i gång förlossningen. När man fattar beslut om att sätta i gång en förlossning görs det för att fördelarna ändå överväger nackdelarna.
Ibland fungerar inte igångsättning!
Om igångsättningen görs innan kroppen är redo kan det ibland krävas upprepade behandlingar innan förlossningen verkligen startar. Om förlossningen inte sätter i gång efter upprepade försök kan det bli aktuellt med kejsarsnitt.
Men det viktigaste är ju trots allt att vi får vårt lilla pyret välmående ut till oss. Bara hon gör det är jag nöjd, sen kan man ju önska att det blir så fort, okomplicerat & smärtfritt som möjligt för oss båda.

- Posted using BlogPress from my iPad