Snart dags för start, vi var peppade & glada både jag & Majken.

Sen... Shit alltså! Vi fick banan beskriven för oss som snäll, flack mest grusväg. Verkligheten var något annat. Tuffa stigningar, massa teknisk stigkörning... Väldigt kämpigt för oss nybörjare. När det var ca: 1,5 km kvar börjar jag få hjärtklappning. Jag kan få det ibland, men då släpper det inom ett par minuter. Jag stannade upp & tog ett par djupa andetag & tänkte att jag tar det lugnt & fint så jag tar mig i mål. Sedan sätter jag mig ner & dricker lite så kommer hjärtat lugna sig. Det gjorde det inte... Pulsen var uppe i 239 slag/minuten. Läkaren tillkallades... Vilken klåpare! Han ringde sin kompis i Sthlm om råd & satte oss i bilen för att själva köra till akuten. Påväg ner domnade jag i både armar & ben & det svartnade för ögonen. De blev jätte chockade över att läkaren inte tillkallade ambulans. Jag fick lov att läggas in på Kardiologen. De gjorde skiktröngen på kroppspulsådern samt gjorde ultraljud på hjärtat. Samt tog en massa prover. Själva hjärtat hittar de inget fel på. Men troligtvis har jag en extra nervbana kring hjärtat som orsakar dessa hjärtklappningar. Så jag ska in på vidare utredning för det. Ev kommer det kärlet brännas bort med ett enkelt ingrepp så ska besvären försvinna. Usch, det var så läskigt! Blev jätte rädd. ❤️

Blev helt klart en minnesvärd tävlingspremiär på MTB för min del. Huuuah!

Inget vidare att se detta, usch!

Maxhastigheten var ju dock bra iaf.

När jag kom hem idag väntade blomsterbud från min chef, det värmde. Ska vara hemma resten utav veckan & vila mig & mitt ❤️:a.